Body worlds

Förra veckoslutet besökte vi Heureka för att gå på Body World utställningen. Denna gång var det djurens anatomi som utställningen handlade om, år 2013 var det människornas anatomi som utställdes i Heureka. Jag har sett båda utställningarna.

Body Worlds utställningen visas runt om i världen, och den första utställningen handlade om människans anatomi. Människor har frivilligt överlåtit sina (döda) kroppar för detta ändamål. Kropparna plastineras efter döden och metoden innebär att man lyckas konservera t.ex. inälvor, muskler eller blodkärl.

Då utställningen handlade om människans anatomi var det intressant att se t.ex. hur en rökares lungor i verklighet skiljer sig från en icke-rökares, eller hur en kraftig övervikt påverkar fettansamlingen runt inälvorna i jämförelse med en icke överviktig kropp.

I utställningen som handlade om djurens anatomi var det intressant att se hur stora och mäktiga vissa djur verkligen är, t.ex. elefanten och giraffen var otroligt mycket större än jag föreställt mig.

I utställningen om djur fanns det även med vissa organ från människor för att åskådliggöra skillanden mellan olika djur och människan.  Skulle rekommendera utställningen för den som är intresserad av biologi, medicin och/eller djurvärlden.

För den som vill besöka utställningen finns mera info på Heurekas hemsida här. Utställningen varar ända till 29.10.2017.

 

Breathe

Människor glömmer ofta bort att de andas, eftersom funktionen är så automatisk. Ofta påverkas andningen också av yttre omständigheter, t.e.x om vi är rädda eller känner stress kan andningen lätt bli mera ytlig.

Hittade denna video som kan hjälpa till med att lugna andningen. Den kan vara extra bra om man känner sig orolig innan man ska lägga sig på kvällen.

För övrigt är det också väldigt effektivt att bara stänga ögonen, andas in djupt genom näsan och ut genom munnen. Upprepa 3-5 gånger.

Mera vegomat

Två snabba vegotips.

Tips 1:

Jag fick kockboken Vege!, skriven av Alex Nurminen och Riikka Sukula, i julklapp. Jag har faktiskt önskat boken i flera år, så tack! Boken innehåller en massa smarriga recept, allt från sallader till pasta till pizza till såser till varmrätter, ja ni förstår.

Än så länge har vi bara testat kikärtssalladen som hade en syrlig dressing (var förövrigt jättegott). Recepten kan även funka som grönsakstillägg till kötträtt om man så önskar. Gillar att man får ny inspiration på olika smaker som går att komponera ihop till matiga vegorätter. Gällande smaklig vegomat gäller att våga testa sig på recepten, våga använda nya råvaror, våga använda sig av kryddor och örter.

Tips 2:

Blev för en tid sedan bjuden på försenad födelsedagsmiddag (tack också för den!) och fick välja restaurang. Jag valde Date + Kale i Kampens nya restaurangdel i köpcentrets övrevåning. Date & Kale har växtbaserade rätter, allt mellan bakverk, sallader och varmrätter. Jag och mitt sällskap valde båda kokoscurryn med batat. Måltiden var verkligen god och mättande, ser fram emot att testa fler av deras rätter i framtiden.

Good enough

Ett tema, som ständigt tycks vara närvarande, men ändå inte betonas tillräckligt, är att kunna vara ok med vad man åstadkommit. Att allting inte behöver vara perfekt, snyggt eller bäst för att vara okej.

Maaret Kallio berör ämnet i sitt bloginlägg här, där hon beskriver hur människor idag försöker prestera på alla olika livområden till max; träning, sociala relationer, matlagning, jobb, personlig utveckling osv. Ibland måste man också kunna acceptera och vara nöjd med att man gjort sitt bästa. Och det är tillräckligt bra. Man behöver inte prestera allting till max.

Tycker att denna insikt ofta hänger ihop med självkänsla. Självkänsla handlar om att veta att man är värdefull som person, oavsett hur man presterar. Självförtroende talas det däremot betydligt mera om. Självförtroende handlar om att man tror att man klarar av att utföra vissa saker, man tror på sin förmåga. En person med starkt självförtroende kan ändå ha svag självkänsla, svårt att se sitt värde ifall man inte presterar på topp, eller hittar alltid på saker man hade kunnat göra bättre.

Det är en konst att kunna bromsa sig själv ifall man lätt klandrar sig för sina prestationer, eller endast accepterar det alla bästa prestationen . I vissa situationer kan det finnas fördelar med att vara ambitiös, t.ex. om man försöker höja sin konditionsnivå efter en lång passiv tid – då kan det vara bra att både förvänta sig det lilla extra av sig själv och rentav pusha sig lite. I andra situationer, där slutresultatet inte egentligen spelar så stor roll, kan det vara bra att försöka hitta den nivån som är ”tillräckligt bra”.

Jag upplever också att känslan av “tillräckligt bra” ofta blir enklare ju äldre och mognare man blir. Som yngre känns världen mer svartvit och man förknippar sig lättare med det man presterat och tycker att allting är livsallvarligt. Som vuxen med alltmer ansvarsområden inser man snabbt att man inte klarar av att hantera hela paletten till max, på alla områden, samtidigt.

Då blir det dags att prioritera. T.ex. om det gäller skolarbete, så kan man fråga sig om man verkligen måste få bra vitsord i precis alla kurser, tenter, uppgifter osv – eller finns det vissa man kan välja att fokusera på, och andra som man kanske kan tillämpa ”tillräckligt bra”-tankesättet på.

Något som också är intressant är tanken att alla människor är likställda inför tidsaspekten, vi har alla 24 h i dygnet. Det betyder att för att hinna vara effektiv med de saker man själv prioriterat, t.ex. kvalitetstid med nära och kära – kan det betyda att städningen i hemmet får vänta eller helt enkelt tillämpa ”tillräckligt bra”-attityden. Det kan betyda att skippa dammsugandet och golvtvätten denna vecka men se till att det finns mat i kylen. Och det är tillräckligt bra. Eller om man valt att prioritera träningen, så kan det vara att man har mindre tid för socialt umgänge precis alla dagar i veckan. Och då är det tillräckligt bra. Det kan kännas lättare att tillämpa ”tillräckligt bra” tankesättet om man på förhand tillåtit sig att ta det lugnare på vissa livsområden.

Kan ju också nämna att det knappast skulle bli några blogginlägg om man alltid funderar över en ännu bättre formulering, ett ännu bättre citat, en ännu snyggare bild, en ännu bättre inläggsidé. Då skulle det aldrig bli av att göra något alls, i väntan på att man får en ännu bättre idé, eller har mera tid eller inspiration att ta itu med saken.

Brukar ni tillämpa ”tillräckligt bra” -tankesättet, eller har ni liknande tankeknep som ni använder er av? 🙂

 

 

1990

Innan julen råkade jag se på några gamla VHS band som var inspelade på början av 1990-talet. Saker var annolunda då i många avseenden, t.ex. var det inte alls lika normalt att fotografera eller videofilma sig själv som vi är vana vid idag. Idag är det fullkomligt normalt att dokumentera, dela med sig av såväl bilder som videosnuttar ur ens personliga liv. På 1990-talet var människorna rentav lite skygga för kameran, och hade man vant sig vid fotokameran var man definitivt inte bekväm framför en filmkamera. Folk unviker att titta in i kameran, är smått generade, och om de ombeds prata är de sällan speciellt pratsamma, speciellt då kameran tas fram. Ganska sött egenligen!

Något annat som jag lade märke till i de gamla VHS videobanden var bl.a:

Människor umgicks med varandra i större utsträckning. Alla satt inte som förtrollande framför en smartphone eller annan skärm liksom vi ofta gör idag. Det betyder ju inte att man alltid hade roligt förr heller. Man kunde ha såväl roligt som tråkigt, men man hade det tillsammans. Tror även toleransen för dötid (slötid) var större förr, när man inte hade något annat att jämföra med. Idag kan du ju t.ex. komma åt jobbmailen vilken tid på dygnet som helst. Dessutom är vi online hela tiden, men hur mycket ses vi fysiskt längre, hur mycket tid tillbringar vi tillsammans med nära och kära? Skulle vara intressant att läsa fakta om det ifall någon forskat i ämnet!

Det pågick också kriser och krig på 90-talet. Många anser att världen blivit hårdare eftersom vi idag kan läsa nyheter från hela världen, och uppdateras hela tiden genom olika kanaler. Även på 90-talet fanns det misär i världen, vi hade bara inte nyhetsaccess 24/7 liksom vi har idag.

Folk åt bulla, smörgås, kex, kaka – KOLHYDRATER. Man kände inte till (eller väldigt dåligt till) laktosintoleras, keliaki, glutenintolerans, veganism, mjölkallergi osv. Folk åt det som det bjöds på, och alla gäster hade inte någon specialdiet de följer. Tror heller inte folk hade utvecklat någon uttrycklig skräck för kolhydrater.

Men man följde nog dieter minsann :D. På 1990-talet var det poppis med olika slags “trenddieter” såsom flygvärdinnedieten eller kålsoppsdieten. Alltid finns det något som är aktuellt, vare sig det är 90-talet eller 2017.

Samtliga bilder: Unsplash

1 2 3 4 5 13